Jureskog New Orleans
MacDonalds reklam är i regel bra. Bättre än Burger Kings. Och reklamen är bättre än deras hamburgare. Av de två märkena är jag en BKare som ni kanske förstår då. Men McDonalds pommes frites är dock snäppet godare än BKs.
Hamburgerkedjan låter iallafall svenska reklammakare göra reklamen. Bra, för dubbade reklambudskap med – för oss svenskar – klyschiga lyckliga barnfamiljsfilmer går tydligen inte riktigt hem här. Det finns ju fler målgrupper som äter. Målgruppen här vet jag dock inte riktigt vem den är.
Är målgruppen matlagningsglada? Köttälskare? Stockholmare som love att putta in lite engelska ord i meningar? Eller stora egon kanske? Jag gillar inte herr Jureskog, har sett ett av hans program och uppfattade han som en vuxen bebis med enormt ego. Varför sidekicken var med förstår jag inte, hon fick inte en chans att säga något eller tillföra något. Att han efter ha smakat någon kocks hamburgare, för att sedan själv tolka den till sin egen – bättre? – version, känns bara besserwisssrigt och inte kreativt. Han mainsplainar tycker jag, dvs män som förklarar (för kvinnor) hur man ska göra.
Så känns det även här i reklamfilmen. Han visar hur man ska göra en bra hamburgare, kvinnan bredvid gör som han instruerar. ”Så himla great alltså, med chorizo. Med chorizo!” Var är chorizon då, syns ju knappt att de lägger på den. För övrigt ser jag inte att burgaren är så himla unik jämfört med andra hamburgare.
Många reklamfilmer ska låta så hurtiga, vilket mr Jureskog lyckas med. Låter som han går på uppåtmedicin eller är stressad, istället för att framstå som positiv. Blir man mer köpbenägen av att personen är stressad?
#blogg100
