Men hallå! Ingen ville gissa på teckensnittet? Jag gör ett nytt försök från torsdagens inlägg och gissningslek.
Var det för svårt att gissa? En liten ledtråd, det är ett av mina favoritteckensnitt… Inlägget i repris:
…………………………………………
Vad heter teckensnittet?
Skriv gärna i kommentarsfältet. Svar kommer på söndag måndag.
…………………………………………
#23.2014 #blogg100
Jag har så många lösenord så jag måste ha en lååååång lista uppskriven för att komma ihåg dem. Ja, listan är analog, känns faktiskt konstigt att ha den digital.
Den listan har jag med mig för det mesta. Utöver dem har jag ju andra lösenord, till hemsidor, bloggar etc som ligger i anslutning till dess respektive projektmapp. Dessa bär jag inte med mig överallt.
Efter frukostmötet igår hade jag ca tre timmars håltid tills nästa bokade möte i Malmö. Jag traskade till Stadsbiblioteket för att sitta på deras café och surfa lite med min iPad. Tänkte att jag kunde ju blogga dagens där.
Men det gick inte så bra. Råkade visst inte ha just det lösenordet med mig. Snopet.
Det var ett tag sedan jag varit på bibliot. Caféet var flyttat, finns nu i f d lässalen. Är lite mindre stajlat än det förra. Cappuccinon var god dock. Jag frågade om de hade wi-fi där i caféet. Det visste de inte… Nåja, receptionen kunde svara på den frågan i alla fall. Jag berättade för cafépersonalen att det fanns wi-fi, men uttrycket hon gav var totalt nollställt. Visste hon inte vad det är, eller?
Och jag behövde inte göra någonting, iPaden mindes lösenordet, även om det var längesedan jag var på biblioteket och surfade.
#22.2014 #blogg100
Vad gör man inte för att avnjuta gratis frukost på Malmös bästa plats – Media Evolution City! Det formligen sprutar kreativitet i luften där. Jag skulle göra vad som helst för att få jobba på MECK. Städa. Diska. Vad som helst.
Så upp som en sol kl 0530, okristligt tidigt för denna kvällsuggla, kan jag berätta. Good Old hade frukostmöte och en föreläsning om trender inom digitala medier.
Två av reklambyråns anställda – Martin Thörnkvist och Anna Oscarsson – hade åkt över till Austin i Texas för att trendspana på SXSW Interactive 2014 – världens största konferens om digitala medier. De förmedlade vad de tyckte var mest inspirerande.
En intressant trend var inom teknik. En teknikpryl som gav mig värsta köpbegär var Bluetooth Finger Ring. Man styr sin mobil genom att peka i luften. Urcoolt. Inte så dyr! Vill ha! Kolla filmen:
#21.2014 #blogg100
Vad heter teckensnittet?
Skriv gärna i kommentarsfältet. Svar kommer på söndag.
#20.2014 #blogg100
Min första praktikplats var på ett sätteri.
Yrket sättare är utdött sedan desktop publishing lanserades. Innan persondatorerna blev vanligt beställde man alltså textutskrifter hos sätterier. Sedan stod man vid ett ljusbord och monterade upp spalter som skulle ligga i linje både lodrätt och vågrätt. Ungefär så.
Sätteriet jag praktiserade hos var i en liten skrubb där tre personer jobbade. Samtliga rökte. Ihärdigt. Det var före lagstiftningen. Jag tror att jag fick min dos av nikotinhalt av att inhalera ångorna där dagligen under en termin. Tror att jag slutade med smygrökandet tack vare mina dagar där…
I ett rum fick skrivbord, ljusbord, hyllor, skåp, pentry och dessa tre personer plats. Fyra med mig. Öppet kontorslandskap således långt innan det var ett begrepp.
I mörkrummet fanns reprokameran. I detta rum var det mörkt, men rött ljus när man fotograferade. Reprokamera använde man förr för att förstora text eller bild. I svartvitt. Stora åbäken. Två rattar på kameran som man justerade in förstoring/förminskning respektive skärpa.
Ute på gården i ett betydligt större rum fanns en maskinpark som framkallade just sättningarna dvs textutskrifterna. Maskinerna var på den tiden större än bilar, och de hade således större utrymme än vad personalen behövde.
Att producera sättningar såg ungefär ut som html-kod. Man skrev i kod vilket typsnitt, storlek, radbredd, spärrning etc texten skulle vara i. Och sen matade man in data och avslutade med kodsnutt.
Gnuggisar förekom också. Dessa använde man främst till rubriksättning. På halvtransparenta ark fanns bokstäver som man gnuggade på för att fästa på papper. Därefter fotograferade man det i reprokameran för att eventuellt justera storleken. Detta fotograferades på ett s k silverpapper som sedan fungerade som original.
Just genom dessa gnuggisar fick jag lära mig att rundade bokstäver – typ S, G, O osv – ska placeras lite lägre än de raka staplarna. Annars blir det obalans i textraden. Jag fick också lära mig att varje bokstav kräver olika luftutrymme. Mycket känsla och ögonmått som styr det, fanns inte riktigt någon mall att utgå ifrån då.
Trollet, som chefen kallades för, hade väldigt speciell struktur. Varje yta på kontoret var belamrat med pappershögar. Skrivbordet gick inte att arbeta vid, det var överfyllt med tidningar, pärmar och än fler pappersstaplar. Fanns det en fri yta var det pga ett askfat. Ingen utom Trollet – jag minns inte vad han hette, men han kallades så – behärskade denna (o)ordning. Man kunde fråga honom om det där manuset till korsordet som skulle göras original till. Jamenvisst, då gick han till högen under böckerna till vänster om kaffebryggaren, bredvid askfatet. Knep ett ark ca 20 cm ner och gav mig manuset!
#19.2014 #blogg100
Här kommer svaret till mitt inlägg igår.
Några gissningar kom upp på Facebook-sidan…
Logomärket – symbolen – ligger lite för högt upp. Det balanserar inte med övrig linje där de raka staplarna i bokstäverna får styra som i N, D, Y, M, A, I, E, T. Rundade bokstäver och former som t ex S, U, G placeras lite lägre i förhållande till linjen, annars ser de ut att sväva. Och så är märket placerat – i linje med N’ets nedre staplar. Jag har markerat missen med ljusblå linje.
Dessutom ser det ut som märket sitter lite högre än U’ets övre staplar. Kanske bara en synvilla…
Skylten tillhör Sundsgymnasiet i Vellinge. Hänger på väggen mot Falsterbovägen.
Så jepp, Mia Berg – du klämde det direkt. Bra där! 🙂
#18.2014 #blogg100
Gick mig en promenad häromdagen och gick förbi Sundsgymnasiet.
Såg på deras skylt att något inte stod helt rätt till med den typografiska sättningen av logotypen.
Ser du också felet?
Jag berättar imorgon vad som inte är riktigt korrekt gjort typografiskt.
#17.2014 #blogg100
Jag tappade andan en stund, hemsidan blev helt vit. Helt tom alltså.
Jag knackade lite php-kod eftersom jag ville ha en liten snygg effekt. Känns inte värt att ladda hem ett tillägg bara för detta, tänkte jag.
Men kodsnutten jag lade in verkade inte fungera och både admin-sidan och hemsidan blev vit. Även jag blev nog lite vit…
Jag fick gå in bakvägen i ftp-servern och granska koden istället. Justera och uppdatera igen.
Det jag ville göra var att sidans avatar* skulle vara samma som min favicon*.
*Avatar = den lilla bilden av personen som visas i kommentarsfältet. Oftast kopplad till den miniatyr man har angett i sitt Google-konto.
*Favicon = den lilla ikon som visas uppe webbläsarens adressfält eller flik.
Jag gick bet. Forskning fortsätter…
#16.2014 #blogg100
Jag är skadad av mitt yrke.
Jag läser inte enbart in budskapet i skyltar, annonser, broschyrer, hemsidor etc. Det analyseras vilket teckensnitt som använts, hur det disponerats, färgval osv.
Har texten spärrats? Hur mycket? Varför? Hur har man kombinerat teckensnitten? Vilka färger har valts? Luftigt radavstånd? Ligger bokstäverna i linje? Centrerats rätt?
Är bilden köpt? Vilken bildbyrå? Vem är fotografen? Hur är uttrycket? Hur är ljussättningen? Vad har retuscherats? Har den rätt upplösning? Kunde den beskurits annorlunda?
Mycket viktiga frågor för en nörd.
#15.2014 #blogg100
Jag är nyfiken och det yttrar sig bl a i att jag prenumererar på en mängd nyhetsbrev.
Inte så ofta blir informationsbehovet stillat av dessa, mest erbjudande som flödar i epostkontot. Men idag så hände det! Ett nyhetsbrev från ett hälsokostföretag som tipsar om hälsoeffekterna av att äta citron. Inget annat. Ja alltså – inget erbjudande, kampanjpris eller annat köptips! Budskapet är att en halv citron om dagen ger en bättre hälsa. Givetvis ska man äta mat också…
Ett strategisk marknadsföringsknep av den nu så populära storytelling-principen. Berätta en historia som helst berör på något sätt. Erbjud inget, inget köpkrav osv. Gillar målgruppen det de läser, sprider de det förmodligen – genom sociala medier (facebook, twitter, blogg etc). Mia Skäringer och ProViva lyckades ju utmärkt med metoden alldeles nyligen. Åtminstone i uppdraget att sprida…
Så jaa, jag går på det. Och så gärna så. Jag vill sprida kunskapen. Och jag köper gärna hälsokost via hälsokostföretaget, tack vare deras nyttiga tips.
Nu kan jag inte dela nyhetsbrevet, eftersom jag inte fått ok att publicera det ännu. Men avsändaren är iallafall Bättre Hälsa. Däremot kan du läsa ungefär samma budskap i denna fina blogg – Naturligt Snygg – som jag följt länge.
Bloggen hittade jag via någon annan sminkbloggare, säkerligen när den spred sin bloggkärlek. Så då passar jag på att sprida lite bloggkärlek här igen.
Naturligt Snygg – hon fokuserar på ”rena” kosmetik- och hygienprodukter, dvs smink- och hudvård som inte innehåller syntetiska ämnen. Det intresserar mig väldigt mycket. Jag har atopiskt eksem och skolmedicinens eviga och enda lösning på böjveckseksem är kortison och mjukgörande krämer. Kortison tunnar ut huden och mjukgörarna tillför bara mer klåda för mig. Jag har nog använt hela sortimentet, med samma resultat.
Skål, nu ska jag ta mig ett glas citronvatten.
#14.2014 #blogg100