Jag är med i några kvinnliga nätverk. För att de behövs.
Ett av dem säger att de vill inte finnas. Men när branschen har förändrats så kommer de heller inte att behövas. En utopi kanske… Nåja, nu är just detta nätverk lite i träda härnere i Skåne, men inte pga att reklambranschen har blivit jämlik. Det är fortfarande mansdominerat på de styrande posterna.
När det skapas grupper – på t ex sociala medier – som enbart vill ha kvinnor, blir det gnäll. De anses vara exkluderande och diskriminerande… Jaha, men vad har den andra halvan av mänskligheten gjort i alla tider? Skulle det vara något konstigt om kvinnor nu behöver/vill göra likadant idag?
Ja, jag är tyvärr för kvotering. Fortfarande är det uppenbart för mycket ryggdunkande män emellan. Så det har ju egentligen kvoterats i alla tider, fast genom att exkludera kön. Inte prioritera kompetens. Men är det inte just kompetensen man borde fokusera på? Och kompetens har inte med vilket kön man råkar vara född i.
Jag läser i Sydsvenskan om restaurangbranschen. Hur grabbig den är. Är man tjej ska man tåla att bli förbisedd, ses som ett objekt, vara föremål för att bli tafsad på osv. En effekt när det blir majoritet av ett kön. Pojkar är pojkar osv. Sjukt!
Hur är det i vård, omsorg och städrelaterade jobb? Fortfarande är de branscherna kvinnodominerade. På golvet iallafall. Kör kvinnorna sin jargong och uteslutningsmetoder när det kommer in en man i flocken? Är kvinnor som de är bara då…?
#8.2014 #blogg100
